LEDARSTIL KONCEPTER
När vi skulle definiera vilka ledarstilar som kunde visas upp i en persons ledarstilprotfölj, startade LDpe med att göra en utförlig inventering av stilar som vi såg olika ledare hantera i olika situationer.
Ett stort antal möjliga stilar hade så upptäckts.
Efter denna inventering försökte vi koppla varje stil till kompetenser från vår kompetensmodell (se sidan 'kompetenser som byggstenar' under LD-toolbox).
För att skapa en överbyggande struktur sorterade vi stilarna i tre dimensioner:
Management Stil:
från synvinkeln av en ledares roll som chef
Växelverkan med människor:
från perspektivet av ledarens interaktion med andra människor
Organisationens Utveckling:
från organisationens infallsvinkel.
Inspirerad av modellerna från Blake & Mouton, Reddin och Blanchard & Hersey, har vi sorterat in stilarna i 'the managerial grid' och de fyra dimensionerna i situational leadership modellen.
På detta sätt hade vi i varje hörn av situational leadership modellen 3 dimensioner (se bilden till höger) och ledarens stilar behöver inte enbart vara fokuserat på med att vägleda sina medarbetare, men kan också handla om saker som har att göra med sitt ansvarsområde (t.ex. ta beslut och ta ansvar) och om saker som har att göra med organisationens utveckling (t.ex. långsiktiga strategifrågor och organisations-förändringar).
Varje ledare har en unik kombination av stilar som tillåter honom/henne att succérik operera i olika situationer.
Vi kallar det för sin stilportfölj.
LDT'n mäter stilpartföljen och hjälper ledaren att bygga ut den genom att simulera de personliga utvecklingsmöjligheterna.
Management and Ledarskapsstil teorier
Ursprunget av management teorierna kommer från
Scientific Management (Taylor)och den Administrativa Skolan (Fayol).
Fram tills dess sågs organisationer som byråkratiska system och koncentrerades uppmärksamheten på organisationsprocesserna.
På 1940- och 1950-talet upkom Lewin's Human Resource rörelsen. Denna hade mer eller mindre utlösts av Western Electric’s Hawthorne experimen-terna som hade skapat intresse för relationerna mellan chefer och sina underställda.
Den första typologin av ledarstilar definierades under 1960-talet (Likert, New patterns of management); tre ledartyper dominerade dialogen: den demokratiska ledaren, den autokratiska ledaren och ‘laisser-faire’ ledaren; ‘Good’ eller ‘Bad’ tänkande om ledarskap dominerade fortfarande dialogen.
Ett mera systematiskt angreppssätt av management och ledarskapsteorier var utvecklingen av the Managerial Grid (Fisher and Fleischman, Blake and Mouton).
I det tidiga 1970-talet utvecklade Reddin sin 3-D teori i vilken han introducerade konceptet av management effektivitet.
Blanchard och Hersey byggde under 1980-talet vidare på Reddin’s teorier och utvecklade sin Situationella Ledarskaps Modell.
Under 1990-talet uppstod en mera dynamisk kontext för organisationer och detta ledde till nya theorier som fokuserar på skillnader mellan operationellt management och change management: till exempel Ralph Stacey (ordinary management and extra-ordinary management).
LDT ledarstilar som 3 dimensioner in Hersey & Blanchards situational leadership modell